Min förlossningsberättelse
Vaknade på morgonen och hade värkar som kom och gick. Tänkte inte så mycket mer på det, men hade känt de senaste dagarna att kroppen höll på att förbereda sig. Hade förvärkar på kvällarna och kvällen innan var det en hel del. Denna morgon gjorde vi ordning oss för att åka ut till skogen och ta familjefoton vilket jag lagt upp tidigare men skrev aldrig att jag hade värkar, man vet ju aldrig om det är falskt alarm. Är så glad att vi hann med att ta bilderna för knappt 11 timmar senare var vi på förlossningen. Vi kom hem och jag testade klocka värkarna och de låg mellan 7-12 minuter.
Vi åkte på dop 14.30 i Smedjebacken för lilla Theo skulle döpas. Så trevligt att träffa alla. Satt där med värkar och hade inte klockat de sen vi var hemma så fredrik förklarade hur vi skulle klocka de rätt! Så tack fredrik att du visste hur vi skulle göra haha. Fredrik klockade några och de låg runt 5minuter. Vi åkte hem vid 5tiden.
Vi bestämde oss för att packa väska till Melvina ifall det sätter fart så vid 18 tiden ringde jag till mamma och vi åkte dit och fick mat och lämnade Melvina. Hem och städade gjorde både jag och Martin. Röjde undan allt så det skulle vara städat sen när vi kom hem. När det var snyggt hemma så la vi oss i sängen och vilade. Värkarna började kännas mer och mer.
20.30 ringde jag till förlossningen för att rådfråga dom. Värkarna låg nu på 1,40sek- 6min. Eftersom värkarna kom så oregelbundet så ville jag höra vad de tyckte jag skulle göra för värkarna var hanterbara. Hon sa att det låter som om kroppen inte riktigt har bestämt sig och om jag kan så kan jag nog vara hemma ett tag till fast jag fick välja själv eftersom vi bor en bit bort.
21.20 fick jag en känsla att nej nu måste vi åka. Värkarna låg nu på ca 1min- 5min. Bilresan gick bra och satte på rumpvärmen på högsta och det var skönt när det brändes i ryggen.
22.20 vart vi inskrivna på förlossningen och fick rum 11. Fick lägga mig på sängen och hon kopplade upp mig på ctg.
Vi åkte på dop 14.30 i Smedjebacken för lilla Theo skulle döpas. Så trevligt att träffa alla. Satt där med värkar och hade inte klockat de sen vi var hemma så fredrik förklarade hur vi skulle klocka de rätt! Så tack fredrik att du visste hur vi skulle göra haha. Fredrik klockade några och de låg runt 5minuter. Vi åkte hem vid 5tiden.
Vi bestämde oss för att packa väska till Melvina ifall det sätter fart så vid 18 tiden ringde jag till mamma och vi åkte dit och fick mat och lämnade Melvina. Hem och städade gjorde både jag och Martin. Röjde undan allt så det skulle vara städat sen när vi kom hem. När det var snyggt hemma så la vi oss i sängen och vilade. Värkarna började kännas mer och mer.
20.30 ringde jag till förlossningen för att rådfråga dom. Värkarna låg nu på 1,40sek- 6min. Eftersom värkarna kom så oregelbundet så ville jag höra vad de tyckte jag skulle göra för värkarna var hanterbara. Hon sa att det låter som om kroppen inte riktigt har bestämt sig och om jag kan så kan jag nog vara hemma ett tag till fast jag fick välja själv eftersom vi bor en bit bort.
21.20 fick jag en känsla att nej nu måste vi åka. Värkarna låg nu på ca 1min- 5min. Bilresan gick bra och satte på rumpvärmen på högsta och det var skönt när det brändes i ryggen.
22.20 vart vi inskrivna på förlossningen och fick rum 11. Fick lägga mig på sängen och hon kopplade upp mig på ctg.
Straxs före 23.00 kom 2 personer inspringades för de kunde se hur hans hjärtljud sjönk, de drog av mig byxorna för att sätta en elektrod på huvudet. De försökte med 3styckna. Slutade med att jag fick en gammal hederlig ctg med sladdar. Blev även nu undersöken och var öppen 3cm, nästan 4cm i värk. Strax efter 23.00 vart ctg bortkopplad för jag behövde kissa och så fick jag byta om. La mig sen i sängen och där vart jag liggandes, började även testa lustgasen vid ca 23.30. Jag blundade ögonen och tog varje värk när den kom, jag tänkte inte på mellanrummet mellan värkarna, jag tänkte inte på tiden jag bara var där i min egna kropp och lät värkarna komma. Helt instängd och fokuserade bara på andningen. Jag kände Martins beröringar och han pratade med mig lugnt, hans närvaro, att veta att hans finns där även om jag inte sa ett ord. Min älskade sambo.
00.45 Ingen uppfattning om tid och trodde det var långt kvar och värkarna han inte sluta innan de började igen, de ändrade karaktär och nu vart det sånt tryck neråt att jag inte viste vad jag skulle göra. Jag bad Martin plinga på klockan (Första ordet jag sa sen kl 23.30, jag måste ha vart väldigt underhållande för Martin haha) någon kommer in, jag öppnar inte ögonen utan säger att jag känner sånt tryck neråt. Ingen har vart in till oss sen 23.00 och har altså inte blivit undersökt på 2timmar. Hon undersöker mig, hör inte vad hon säger men märker vilken fart det blev på personalen. Jag öppnar ögonen och frågar Martin hur mycket jag var öppen och han sa fullt. Det var jag verkligen inte beredd på och de alla började skratta åt mig. De säger ju att man öppnar sig 1cm i timmen, jag hade öppnat mig från 3cm till 10 cm på 1timme och 45min. Personalen var goa och glada och skrattade åt oss och sa att ni håller ju på att föda helt själva. De försöker nu även hitta hans puls utan att lyckas, de hittar tillslut en puls men de är osäkra på om det är min egna eller om det är bäbisens. Paniken börjar uppstå och det blir mer och mer stressig stämning. Joure läkaren blir inkallad, de hämtar en ultraljudsmaskin och kan nu hitta på hans puls som är för låg och de börjar få bråttom för de vet inte hur länge han legat så lågt eftersom de inte haft någon bevakning sen kl 23 (har för mig de sa att man har 15min på sig att få ut barnet när pulsen är så lågt och eftersom de inte hade en susning hur länge han haft så lågt vart det bråttom ) Jag frågar även nu om jag kan få höja lustgasen men den vart jag av med för nu var det dags att börja krysta. Jag har krystvärkar och läkaren bestämmer att sätta sugklocka, för hon sa att han måste ut nu. Jag han inte reagera så mycket på det och fick ingen sus i vädret, de körde på. Läkaren hjälpte till och drog i en krystvärk i början, han satt inte fast utan han följde med i värken och de tog bort sugklockan och jag krystade ut han på några få värkar. Hela han kom ut på en värk.
13.10 föddes värdens finaste lilla gose, så liten och helt underbar och perfekt!
Han hade navelsträngen ett hårt varv runt halsen så han var lila och slö i kroppen men han återhämtade sig fort och proverna från navelsträngen visade att ph-värdet var "surt" och han gick på sina reserver och han behövde komma ut fort. Denna förlossning gick riktigt fort och hade inte förväntat mig denna raketfart. Det sägs ju att man är lik sin mor och min mammas förlossning med mig gick på 2timmar och 35minuter, öppen 3cm vid inskrivning. Denna förlossning med Edvin gick på 2timmar och 50min från inskrivning. Kan säga att min och mammas förlossning är väldigt lika, jag hade navelstängen 2varv runt halsen och både mina och Edvins Apgar poäng var exakt lika. Jag förlorade 300ml blod, med Melvina förlorade jag 700ml.
Läste boken "Föda utan rädsla" och den var bra och andningen funkade verkligen för mig. Lustgasen var inte så mycket att heja för men den hjälpte mig att höra min egna andning.
Våran lilla Edvin vart inte mycket större än sin storasyster. 45cm och 2482g Älskade lilla barn, du tog oss med storm och du var så lik din storasyster när du precis var född.
Tror aldrig jag skrivit om Melvinas förlossning som slutade i akut kejsarsnitt då hon låg med rumpan neråt (har hjärtformad livmoder). Vattnet gick 05.00 13/7-14 och vi fick åka upp till förlossningen på en gång eftersom hon låg i sätes. Jag hade värkar som började bli dryga och ingen smärtstillande fram tills jag fick bedövningen för kejsarsnittet. Vi kom ner till akuten och våran barnmorska förklarade för oss att går allt bra kommer vi lägga henne på ditt bröst på en gång. Fick ryggmärgsbedövning som heter duga, kunde inte känna nått alls, riktigt otäckt. Väl där, uppkopplad i alla dessa maskiner och sladdar. De fick inte riktigt ut henne och vet att de la tyngd ovanför min mage och trök till för att få ner henne och då tappade jag luften av trycket. Martin var här väldigt nervös då både min maskin började pipa och ha sig och de tillkallade barnläkare och stämningen vart stressad. Jag märkte inte det så mycket och hängde inte med men Martin har förklarat. De fick ut henne och jag fick inte henne på mitt bröst utan de la henne på akutbordet för hon andades inte men tillslut så fick de igång andningen och hon vart att må bra. det jag kunde se från där jag låg var bara hennes huvud och jag kunde se allt hår som hon hade. Martin fick gå till henne vid bordet och fick henne i sin famn och kom och visade mig, Världens stoltaste far! Sen fick jag henne på bröstet. Detta lilla knyte, så liten och alldeles perfekt! Melvina föddes 11.10
Melvina hade mer kinder än Edvin när hon föddes, men hon hade även 3,5cm mindre huvud än Edvin också. hehe lilla stumpan.
Att fått gått igenom 2 helt olika förlossningar har vart det häftigaste som hänt, att få möta sitt barn för första gången. Båda har vart stressiga i slutet men det har slutat bra båda gångerna och vi har 2 helt underbara och friska barn.
Kommentarer
Nikoninan säger:
Så kul att läsa 😊 bra jobbat! :D men det är helt sjukt att de inte hade bättre koll på dig med Edvin :o ! tur allt gick bra även om det gick med buller och bång ❤️ det känns som att det inte var längesen Melvina såg dagens ljus för första gången , å nu är hon över 2 år och är så go och så klok! så himla klok och go ❤️ så olika det är för alla , men ut kommer dom tillslut och ligger där på bröstet som om de alltid gjort det ❤️
Svar:
Emelinda
Sara säger:
Haha jag grät när jag läste dina berättelser. Så vackert det är.. Och riktigt imponerad av hur lugn du var! Så gulligt att du bara låg och blundade och andades. Det gjorde inte jag, jag pratade och grejade haha xD Fast jo när jag hade värkar så blundade jag och andades.
Jag blir lite arg när jag läser att de inte hade mer koll på Edvin!!! De skulle ju bevakat dig mycket mer ofta. Men skönt att du ändå känner dig nöjd med din förlossning, det är det viktigaste <3 Han kom ju ut och mådde bra och han är så fin <3
Svar:
Emelinda
Trackback